En balans mellan miljö och produktion
Sverige har en skogsvårdslag som slår fast att miljö- och produktionsmål är jämställda. Det betyder att hänsyn till biologisk mångfald, kulturmiljöer och sociala värden är lika viktigt som målet att producera förnybar råvara. Naturvårdsinsatser görs under hela skogens livscykel för att gynna växter, svampar och djur.
Vid avverkningstillfället lämnas exempelvis trädgrupper, död ved och kantzoner vid sjöar och andra vattendrag. Du kan även se olika höga stubbar på ett hygge. De finns där av olika skäl. Vissa stubbar gynnar biologisk mångfald medan andra visar var det finns en forn- eller kulturlämning som ska bevaras.
Hur stor del av skogen brukas?
Sverige består till 70 procent av skog och av den ytan är det ungefär 75 procent som brukas av över 300 000 skogsägare. De resterande 25 procenten är nationalparker, naturreservat och områden som skogsägare har valt att inte bruka.
Trakthyggesbruk – den vanligaste metoden
Den dominerande metoden i Sverige kallas trakthyggesbruk. Det innebär att vi sköter skogen i ett evigt kretslopp, där ny skog växer upp när den mogna skogen har avverkats. Omloppstiden är 60 till 120 år, beroende på trädslag och växtplats.
Med trakthyggesbruk delas skogen in i olika områden. I varje trakt är skogen ungefär lika gammal. Det skapar variation över ett större område. Genom att sköta skogen med åtgärder som exempelvis röjning och gallring ser man till att träden får bra förutsättningar att växa och ge virke av hög kvalitet. När det är dags för avverkning lämnas alltid hänsyn för att gynna den biologiska mångfalden och mildra effekterna av skogsbruket. Efter avverkning är det dags att skapa ny skog. Varje år planteras 400 miljoner plantor i Sveriges skogar.
Trakthyggesbruk är gynnsamt för vissa arter, eftersom det till viss del liknar de brandfält som förr i tiden präglade många skogar när skogsbränder formade landskapet. Det gäller främst arter som är beroende av störningar och som trivs i ljusa, öppna miljöer.
Hyggesfria metoder – ett komplement
Ibland används hyggesfria, eller alternativa, metoder i utvalda skogar som ett komplement till trakthyggesbruket. Gemensamt för metoderna är att man kan man göra ett mindre uttag av virke utan att det blir några större kala ytor. Tack vare att det alltid finns kvar stående träd i beståndet kan skogskänslan bevaras.
Metoderna kan fungera bra när fokus främst ligger på andra mål än virkesproduktion och lönsamhet. Målet kan till exempel vara att gynna naturvärden, så som arter som är beroende av fukt och skugga, eller arter som är kopplade till löv- och tallskogar. Hyggesfria metoder kan även vara lämpliga när man vill bevara kulturella värden eller forma extra vackra skogar i områden som används för rekreation.